Min första Hole in One - Öijared 27 juli 1986



GOLFSPELAREN

80-talet

I denna tid
så fylld av vånda,
år,
utan att känna fast mark under fötterna;
utan den rätta stancen
då slagen slås över kuperad mark.

Hur viktig fattningen med vänster hand,
och fingrarna klistrade kring klubbskaftets övre rundning:
som ett lås, obändigt stäv,
sammansvetsat för kamp och slag mot oviss framtid.

Vi går ut från tee
och ”drivar” den första bollen
i en vit, tyglad, vacker båge.

Där borta ligger din ”vita vilja”:
som ett levande frö för att växa
till en glödande fascination
i friktionen mellan ”sexans” räfflade blad
och en inre mental spänst.

För visst spelar vi denna dag
i företagsam, kreativ innovatörsanda.

Vi låter våra finansiella drömmar
växa sig starka i den välartikulerade
bankvärldens omåttliga vänlighet.

Bakom direktörers skrivbord
upprättas en belånad framtid
med en enkel ”putt”;
som om pengar vore grässtrå,
med vinstgivande, frekventa minusräntor
och tunga förlustavdrag..


Det är som att skörda utan att så!

Vi går vidare mot nya hål,
på golflivets utstakade bana.

På vagnen träklubborna
täckta med varma skyddsfodral,
som om deras huvuden frös i vinden:
sköra, hjälplösa, utelämnade,
eller som nyfödda barn
omsorgsfullt dragna i rosa barnvagnar.

Oroliga moln tilltar.
Vi märker dem inte,
när vi slår vidare med en ”sexa-järn”
på det trettonde hålet.
Det är högt beläget
för att spelaren skall få se ut över en green
som lyser ögongrönt och fridsamt förlösande.


Skons känsliga spikdubbar
håller ett markfast grepp
om vårt jordnära tillstånd:
siffrorna i scorekortet blir allt tydligare.

Vi ser snart att våra inövade prestationer
kan få ett högt pris.

Innan vi ens vet om att våra drömmar det
kan vara pantsatta för oöverskådlig framtid.
Marknadens plötsliga siffror går i botten,
som ett havererat JAS-plan med fördröjd chockverkan.

Det är tid att summera.
Tid att se varje misstag i vitögat.

De aderton hålens eagels är få,
medan en och annan birdies
noteras med tacksam framgång.

Att gå på par ger ingen vinst,
ej heller kan våra viljor poängsättas
då varje slag räknas,
som en del av ett eget slående golfhjärta.

Det är tid att gå vidare.
Att fortfarande hoppas på ett lägre handicap,
om nu inte verklighetens öppna golflandskap
har en annan mening