När kvällen kommer är vilan nära.
När natten bryter in är sömnen en fågel,
som kommer och sätter sig
som en vän vid sängens kant:
för att sjung sin sång, den stillsamt sköna och varma.

Det är den mjuka duvans vinge,
som stryker över din panna.
Det är den lockande näbbens ton,
som tröstar till nattens trygga andning.

Sömnen, den inre vilan, kommer
då kropp och tanke slappnar av
och lägger sig tryggt i Herrens händer.

Det är livets rytm och våg,
havets innersta drömmar,
som omfamnar dig och natten;
dess timmar och minuter,
som lockar till växande, trygg vila.