Lördagen den 18 maj 2019.

DENNA MORGON

(till minne av Ulla)

Blek är kroppens höljde.

Färgen fryser in i evighetens ljus.

Den jordiska tonen vibrerar,
fortfarande.
Nyss, som liv i duschens närhet.
I det strålande vattnet, i värmen, i omvårdnaden,
i vårdpersonalens händer.

De närvarande flyter med.

Den långsamma tiden
har tagit paus -
intagit ögonblicket som en stund
formad som djupt allvar.

Nu har du gjort allt.

Lagt in kläderna i gardrob och byrå.

Stängt den sista dörren.

Skjutit in den återstående lådan,
där i köket, vid bordet
ut mot fönster och parkering.

Spårvagnar rullar vidare.
Tabeller upprättas
och det närvarande livet pulserar ändå.

Men Du har stigit av.

Lämnat rummet denna morgon
för en ny färd, för en annan riktning.
för en annat mål
och en annan mening.

Där i det onåbara vila du.

Fjäderlätt kropp som bara finns till
här och nu

och en närvarande tystnad
som sänker sig naturligt
mot inre sorg.

Vi tänder ljus.

Läser orden.

Och ser in i oss själva
som i en stor gemenskap.

Som en oändlig kedja av drömmer,
sammanlänkande av minnen och hågkomster
som aldrig ger vika.

Hans-Evert Renérius