MILES DAVIS

Ett svärd
över notbladets vila:

ventilernas spel
bland höstsols fallande rönnbär

under klar rymd flyger du
ensam mot öppet öga

en ton, ren som köldens frusna vind,
avskalad alla vilsna blickar

i pupillens mitt
ligger vågen, rytmen, pulsen

köld bränner mot het strand,
havet fyller tälten med vindens kast

som om brottarens muskler
ryms i trumpetens inre

att plågas under piskor,
eller låta sig tatueras

ett kvardröjande, slutet eko
håller fingrar spända i silverljuset

stilla, som efter ett våldsamt slag
stiltje efter brutal åska

en långsam blixt
rör sig genom tonvalv, rent

i labyrinten sprids smärtan,
de oslipade stenarnas tyngd

i gångarna vilar klangen
i de inre skikten fördelas tonen

jag blundar för att finnas till,
för att söka fäste i detta slutna rop

Hans-Evert Renérius