Jourtjänst i natten

Jag hör din röst -
ensam i ensamheten.
De orden lägger sig ner i skymningen
för att omsluta ditt liv, din natt.
Så ropar din stämma i det hudlösa mörkret
medan andra blir syndabockar
i trasiga relationer och förhållanden.
Varför inträffade Knutby?
Varför kom döden in i kyrkan
och varför värmer psalmens ord så skönt:
Blott en dag ett ögonblick i sänder...
Det blir en lucka i samtalet,
samtidigt som du hämtar dig från blodförgiftning,
den tunga vistelsen i vita korridor,
och om psykisk misshandel under de många åren,
Det är värre än någonting annat.
Frånvaron av barnen, närvaron av ångest.
de pendlande, dramatiska känslorna
som inte ens dansen överlevde,
eftersom du förlorade - tron och tilliten.
Din partner bryts mot en kall vind;
under det att Bengt ringer om förbön
för sin högra axel som värker i natten.
Så ringer Sven från Härnösand
och vill ha välsignelsen -
en uppriktig frid sprider sig i samtalet
och vänskapen tycks nära:
som förtrolighet under nattens mitt.
Men depressionen tilltar efter fem självmord.
Såret blöder fortfarande framför dina minnen
och mörkret blir en evighet,
där vi sitter med bibelorden i handen
och bönen som en tillflyktsort.
Ja, det är ensamt i Norrland.
Du ångrar dina val
och jag hör att du kunde haft ett bättre liv
ett rikare, som vi så enkelt säger.
Och du kunde varit "renad i blodet"
även då, när förälskelsen var nära.

Hans-Evert Renérius (December 2017)